Stefan började intressera sig för skivor och musik tidigt.
Redan som tvååring blev han instruerad av sin mor hur han skulle spela skivor på familjens grammofon.
Då hon hade jobbat i en skivaffär i Norrköping och därför ägde en hel del LP och singlar
så fanns det mycket att rota i för den unge mannen, menLP-skivorna lät av någon konstig anledning bäst på 45 varv!?

Stefans första egna skiva var "Rockkungen" med Burken.
Den första blueslåten som nådde hans öron var Jimmy Reeds "Baby What You Want Me To Do"
med det holländska bandet Brainbox och gitarristen Jan Akkerman.
Han var också väldigt förtjust i "Can You See Me" med Jimi Hendrix Experience.
Stefan brukade vid den här tiden sjunga sig till sömns och tyckte även om att göra sig hörd i trapphuset på Kullborg i Söderköping,
då helst "Så Gick Det Till När Farfar Var Ung" med Yngve Forsells Orkester.

Fick sin första akustiska gitarr på 10 årsdagen och lärde sig de första riffen av sin äldre kusin Jonas,
bla kompet till Chuck Berrys "No Particular Place to Go".
Stefan ordnade alltid topplistor i skolan och plågade ständigt sina klasskamrater med otaliga blandade band.
Tillsammans med sin granne Peter Andersson, komponerades ett antal elaka låtar som handlade om diverse skolkamrater.
De spelades in på kassett, och delades sedan ut till kompisarna i kvarteret.
Tillsammans med yngre brodern Mikael fortsatte musicerandet med gitarr och slagverk i projektet "Kluzzing".

Favoritband upp till 11 års ålder var Kiss, Thin Lizzy, Gasolin, Sweet, City Boy och Judas Priest. Trumsolona från Gasolins live plattor
dundrade ofta ur familjens klena lilla Arena stereo.Klasskamraten Fredrik Andersson (mest känd som fd trumslagare i dödsmetal bandet Marduk)
hade också fastnat i "Kiss-sekten". All fritid gick åt till att sminka sig som Kiss, byta bilder och affischer från tidningen Poster med Kiss,
köpa skivor med Kiss, spela luftgitarr med tennisracketar till Kiss…..Kiss……
Det gick till och med att övertala mamma Margareta till att få sätta upp sina Kiss-affischer i köket.

Stefan kom att få sin första insikt om sväng och attityd i trumspel 1981, efter att hans mor hade köpt skivan "Come An Get It" med Whitesnake,
och uppmanade sin son att lyssna på trummisen Ian Paice som enligt henne spelade "stadigt" och "tungt".
Ett annat revolutionerande ögonblick i samma veva var när de gick och lyssnade på bandet Hörselmat (med Schaffer och J:son) i
Djäkneparkskolans aula i Norrköping. Bakom trummorna satt nämligen Per Lindvall.

Blev sedan påverkad av några äldre kompisar och började helt plötsligt att lyssna på Genesis, Pink Floyd, Mike Oldfield,
Al DiMeola, Stanley Clarke, Dixie Dregs, AC/DC och Rush.
Genesis trumslagare Phil Collins blev en favorit och är väl den slagverkare som har betytt mest för Stefan under hans uppväxttid.
I högstadiet attraherades Stefan av den eländiga 80-tals hårdrocken, skaffade sig långt hår och basketkängor, började förakta "synthare".
Han köpte sin första elgitarr och förstärkare av en skolkompis och började spela gitarr i olika hårdrocksband
(som aldrig kom längre än till replokalen). Det var viktigt att köpa varenda nummer av tidningen Okej, och att lyssna på
P3s program "Rockbox" och "Hårdrock". Stefan hävdade dock alltid att Van Halen och Whitesnake var de bästa hårdrocksbanden,
vilket också kunde ses på ryggsidan av hans jeansjacka.

I musikgymnasiet 1986 var det slut på "heavy metal"-epoken. Då var det dags att bli flummig och inåtvänd och lyssna på symfonirock
eller progressiv rock som det också kallas. Genesis, Yes, Gentle Giant, Jethro Tull, Camel och Focus blev favoriterna.
"Synthareföraktet" projicerades nu istället på "Westcoastfreaksen" och alla "Svenssonsnördar".
Stefan började spela mer och mer trummor bla i en Jazzskolorkester och med fusion bandet Fritt Fall.
Lärde under den här epoken känna basisten Anders Krusell. Tillsammans med Anders kom det senare att avsättas många timmar till skivlyssning,
och en hel del jammande nere i replokalen. Anders och Stefan satte ihop en trio tillsammans med stans stadigaste batterist Magnus Larsson
(numera trummis i Bluesbolaget).M L:son Band, spelade en blandning av fusion och progressiv rock, med knepiga låttitlar som
"Vallerosa Hotell" "Herr Högströms Nederlag" och "Ebonitstavens Teater".

Genomgick en katharsis (själslig rening) 1988 när han för första gången såg Frank Zappa på Isstadion, en artist vars
betydelse inte har svalnat sedan dess. 1990 var det dags för en annan stor musikupplevelse, nämligen BB King i Göteborg.

Halkade dock in på ett fruktansvärt villospår och började spela gitarr i ett dansband. Fortsatte i början av 90-talet i form av en
trubadurduo under namnet Juno & Wållberg, och som trummis i några coverband.
Började senare tvivla på sig själv och snöade in på neofreudiansk psykodynamisk litteratur, hasch och religiösa grubblerier,
vilket diskuterades flitigt tillsammans med vännen Professor Gullström ute i Venneberga träsk.

Blev vid ett utbränt stadium räddad ur "partybandsträsket" av bluesgurun Johan Wigge från Norrköping,
som Stefan kom i kontakt med första gången 1996 vid en jamsession på en av rockföreningen Suarn Musiks julfester.
Johan hade kämpat i motvind med bluesmusik i många år och satt inne med stor kunskap om bluesen och dess gömda skatter.
Johan spelade under den här tiden med den för Stefan mycket väl bekante basisten Anders Krusell.
1999 hade de ett gig inbokat på Bielken i Söderköping och var i behov av en batterist. Stefan blev då tillfrågad.
Efter två dagars repande gjorde de sin första spelning som "Odal Boogie Band".
Stefan sände vid den här tiden programmet Radio Suarn på Norrköpings Närrradio,
där delar av denna legendariska spelning slungades ut i etern.

Stefan jobbar som musikhandledare på Fritidsgården Focus i Söderköping,
och har skrivit en och annan rad i rockblaskan Monster Magazine.

Stefan anses av många att vara mycket enkelspårig och något självcentrerad ……but what the fuck!?
Han fördriver mest tiden med att sova, dricka coca cola, äta pizza, släktforska, läsa musikbiografier och Jules Verne böcker,
kompilera blandade CD, leta info om skivor och artister på internet och biblioteket, spela bas i ett fusionband,
titta på gamla science fictionfilmer, ta några glas whiskey och kräma ur sin stereo.
På somrarna sitter han ofta och underhåller som "laidback" trubadur på stadens restauranger eller ligger och jäser i
Venneberga Träsk eller vid Mariehovssjön utanför Söderköping, med musik av Harold Budd och Brian Eno i CDn.
Han är också glad att Eva och Rasmus finns vid hans sida.

Stefan spelar för tillfället på ett odugligt svart Tama Rockstar.
Han föredrar Vic Firth 5A stockar och är väldigt förtjust i Zildjian (Avedis och K) cymbaler.
Ett smärtsamt faktum är att Stefans mor köpte ett Ludwig-set med Black Oyster-finish på Hagströms i Norrköping 1967
och att hon sedan sålde det när han var ett år.

Här följer en lista på rytmsektioner, låtar och skivor som genom åren har inspirerat Stefan Wållberg:

Steve Gadd
"Silly Putty" från skivan "Journey To Love" med Stanley Clarke (basist Stanley Clarke)
"Electric Rendezvous" med Al Dimeola (Basist Anthony Jackson)

Joseph Modeliste
"People Say", "Africa" och "Just Kissed my Baby" från "Rejuvenation" med The Meters (Basist George Porter Jr)

Robbie Mcintosh
"Pick Up The Pieces" med Average White Band (Basist Hamish Stuart)

Ron Grayson
"Lonnie On The Move" med Lonnie Mack (Basist Wayne Bullock)

Jim Keltner
"My Joy Is You" från "Dear Friends" med Abraham Laboriel (basist Abraham Laboriel)
"Money Talks" med JJ Cale
"The Action" med Little Village (Basist Nick Lowe)
Tillsammans med Jim Gordon på liveplattan "Mad Dogs And Englishmen" med Joe Cocker. (Basist Carl Radle)

Bernard Purdie
skivan "The Royal Scam" med Steely Dan
"Rock Steady " från "Young Gifted & Black" med Aretha Franklin (Basist Chuck Rainey)

Pierre Vander Linden skivan " Moving Waves" med Focus (basist Cyril Havermanns)

Willie Green
"The Maker" med Daniel Lanois från skivan "Acadie"(Basist Tony Hall)

Jeff Porcaro
"You Need A Hero" med Pages (Basist Neil Stubenhaus)
"I Want You" med Brothers Johnson (Basist Louis Johnson)
"Rosanna" och "Hold The Line" med Toto (Basist David Hungate)
"I Keep Forgetting" med Michael McDonald (Basist Louis Johnson)
Plattan "Earmeal" med Janne Schaffer (Basist Mike Porcaro)

Bill Bruford och Phil Collins
"Cinema Show" från "Seconds Out" med Genesis (Basist Mike Rutherford)

Bill Bruford och Pat Mastelotto "Prism" från "Vroom Vroom -Live in Mexico 1996" med King Crimson

Bill Bruford "My Heart Declares a Holiday" från Bill Bruford's Earthworks (Basist Mike Hutton)
"Indisipline" Live in Japan 95 med King Crimson (Basist Tony Levin)

Graham Lear skivorna "Moonfowler" och "Zebop" med Santana (Basist David Margen)

Vinnie Colaiuta
"Get a grip" med Tom Scott från skivan "Flashpoint" (Basist Neil Stubenhaus)
och tillsammans med Frank Zappa och Sting

Chester Thompson och Ralph Humphrey
"Roxy & Elsewhere" med Frank Zappa (Basist Tom Fowler)

Ira Gates
"Ain´t No Big Deal On You" med Little Milton (Basist Roosevelt Williams)

Fred Below
"Back In the USA" med Chuck Berry (Basist Willie Dixon)

Phil Collins
"For Every Heart That's Been Broken" från "Chinese Wall" med Philip Bailey (Basist Nathan East)
Skivorna "A Trick of the Tail", "Wind And Wuthering" och "And Then There Were Three" med Genesis (Basist Mike Rutherford)
Plattorna "Do They Hurt?" och" Is There Anything About?" med Brand X (Basister Percy Jones och John Giblin)

Fred White
"What`s Going On" med Donny Hathaway från skivan "Live" (Basist Willie Weeks)

Ralph Humphrey
skivan "Overnite Sensation" med Frank Zappa (Basist Tom Fowler)

Kenwood Dennard
skivan "Life On Planet Groove" med Maceo Parker (Orgelbasist Larry Goldings)

Ian Paice
plattan " Come An Get It" med Whitesnake (Basist Neil Murray)

Stevie Wonder
"Higher Ground" från skivan" Innervisions" (Basist Stevie Wonder)

Stewart Copeland med Police

Simon Phillips (Gillade honom faktiskt bäst i hårdrockssvängen)
"Sinner" från "Sin After Sin" med Judas Priest (Basist Ian Hill)
"MSG" med Michael Schenker (Basist Mo Foster)

Christian Vander
"Zombies" och "De Futura" från "Udu Wudu" med Magma (Basist Jannik Top)

Dace Weckl skivorna "In Step" med Bill Connors (Basist Tom Kennedy) och "Upside Downside" med Mike Stern (Basist Mark Egan)

Terry Bozzio med Frank Zappa (Basist Patrick O Hearn) och UK (Basist John Wetton)
och på "Heavy Metal Be Bop" med Brecker Brothers (Basist Neil Jason)

John Weathers
Skivan "Playing The Fool" med Gentle Giant (Basist Ray Shulman)

Gary Husband skivan "I.O.U." med Allan Holdsworth (Basist Paul Carmichael)

Morgan Ågrén på "Mats/Morgan Live" (Basist Tony Thordsson)

Tony Thompson låten "Upside down" med Diana Ross (Basist Bernard Edwards)

Dennis Byron låten "Night Fever" med Bee Gees från Saturday Night Fever (Basist Maurice Gibb)

Wells Kelly i "No Ordinary Lady" med Orleans (Basist Lance Hoppen)

BJ Wilson "Grand Hotel" mfl. med Procol Harum

Per Lindvall plattor med Janne Schaffer, Björn Json Lindh och Mikael Rickfors från tidigt 80 tal.

Pierre Morlean med Gong, Mike Oldfield och Tribute

Barriemore Barlow "Bursting Out" med Jethro Tull

Ginger Baker "Sunshine Of Your Love" från "Disraeli Gears" med Cream (Basist Jack Bruce)

Corky Laing "Never In My Life" med Mountain från "Mountain climbing"(Basist Felix Pappalardi)

Carmine Appice med Beck, Bogart & Appice (Basist Tim Bogart)

Jon Hiseman skivan " Tempest" från -73 med Tempest (Basist Mark Clarke)

Keith Moon "Pinball Wizard" med The Who från "Tommy"(Basist John Entwistle)

John Bonham "How the West Was Won" med Led Zeppelin (Basist John Paul Jones)

Magnus Larsson med Mordor, M Lson Band och Bluesbolaget